Jag önskar nu att det var som det var och jag ångrar allt det jag sa,
varför kunde vi inte löst det här innan det blivit till ett sånt besvär?

Vår förmåga att kommunicera, räckte inte till med mera
än att bara hänga du och jag, gjorde vi verkligen rätt du och jag?

Jag ser dig nu varje dag och vi glider ifrån mer dag till dag, att ha älskat dig
var det bästa som fanns nu ser vi på varann från distans

Tiden går fort varför gjorde man inget bättre? att ställa frågan vore kanske bättre?,
men ingen av oss visste hur vi skulle bete oss så det var väl dömt att vi allt skulle förstöra?

mitt hjärta det värker och mina tankar dom tänker,
tänker på allt som kunde vart och allt som jag kunde sagt

Minns den kvällen vi sa du och jag, att det var bättre att bara vara du och jag,
allt stog stilla och jag mådde nästan lite illa, men mest av allt ville jag försvinna

Hur skall jag göra nu? är ju då min fråga, en enkel fråga för jag vet inge mera
att vänta och se kanske satsa på nått mer
eller skall jag bara ta och spela med?
att allt är bra, och allt är slut?

Nu sitter jag här vid världens brant och inser att jag kanske spelat lite ballt
mycket vågat och allt förlorat,
så man ångrar nu i efterhand att jag kanske inte borde vart så kall?

Behöver släppa in nån, våga vara mig själv, måste inse att jag klarar inte av allt själv,
så nu är min fråga till dig, om du nu kan förlåta, att jag kanske inte vart mig själv
och att jag fortfarande känner för nått för dig

Kanske är det vänskap kanske är det nått mer snälla svara, snälla jag ber...