SKRIVET: 2009-02-09, kl 18:06:55 | PUBLICERAT I: Allmänt
Själen- När allt är som svårast och gråten gråter över sig själv och blodet hånskrattar och hickar.
- Då tänker jag på alla före mig som gråtit på alla efter mig som ska gråta på alla som i detta ögonblick gråter med mig.
- Då faller jag på knä och böjer mitt huvud, tårarna droppar ner i mina öppna händer.
- Så många vi är, så förkrossande många, ingen gråter ensam i världen.
hov-hanna
Usch ja. Försök att ta ett litet steg i taget bara. Så ska det lilla steget gå hand i hand med våren som kommer.