INFO OM MIG 
SKRIVET: 2009-09-07, kl 22:20:55 | PUBLICERAT I: Allmänt
Pappaombudsmannen.se40.000 barn i Sverige har ingen kontakt med sin pappa. 150.000 träffar honom en gång i månaden eller mindre (SCB). Den allmänna uppfattningen är att dessa pappor smitit fran sitt ansvar. I själva verket har de flesta av dem kämpat för att få vara kvar i sina barns liv, men blivit bortstötta av mamman. Med samhällets hjälp har hon trakasserat dem och marginaliserat dem tills de i förtvivlan gett upp.
Det är skamligt att Sverige som anses vara världens mest jämställda land inte förmår att behandla mammor och pappor lika. Istället har många socialtjänster och domstolar kvar den gamla synen på mamman som den allsmäktigt beskyddande. Enligt föräldrabalken ska barnet bo hos den förälder som bäst kan tillgodose dess behov av även den andra föräldern. Men på ett märkligt sätt lyckas myndigheterna glömma detta.
De borde vara mer vaksamma mot umgängesabotage. Och umgängessabotage borde vara straffbart, det ar en psykisk misshandel mot pappan och framför allt mot barnet som inte får träffa sin pappa. Många pappor nekas umgänge med barnet "på grund av konflikten mellan föräldrarna". Barnet behöver lugn och ro, menar domstolen. Men den glömmer att konflikten inte funnits om mamman låtit pappan träffa barnet.
Johanna
det beror helt enkelt på hur bilden såg ut innan föräldrarna går isär. vissa pappor vill inte vara med från början. andra hotar osv. då anser jag att dom inte har rätt att ta barnet ifrån mamman.
Anonym
Det här inlägget handlar om att se det ur pappans perspektiv förmodar jag. Enlig SCB (statistiska centralbyrån) förekommer hot, våld, övergrepp m.m av 25% av männen av sveriges befolkning. Många mammor talar inte helt sanning och beskyller pappan för det ena och det andra. Det räcker att de använder ordet, samarbetsproblem, utan att behöva komma med något konkret. Ganska fantastiskt kan man tycka. Är själv mamma och skulle aldrig beskylla min före detta man för saker och ting han inte gjort bara för att få ensam vårdnad om barnen eller hämnas. Det är inte pappan man straffar utan det är barnen. Detta tänker inte alla på, men är väl värt att ta sig en funderare på. Man äger inte sina barn. Utan man har dem bara till låns tills den dagen barnet fyller 18 år. Man äger alltså inte en annan människa, inte ens sina egna barn. Jag har suttit och lyssnat på ett par väninnor och blivit både lite förundrad och chockad över hur de sitter och planerar för hur de ska kunna få ensam vårdnad om "sina" barn! Hur kan man ljuga så om den före detta partnern? Hur menar de, hur tänker de? Svartsjuka på den före detta partnens nya sambo, fru etc ligger mycket till grund för allt detta. Tyvärr, måste jag säga. Sedan är det inte sagt att det inte finns rötägg till fäder!
Bloggdesign