Hade en anställningsintervju idag också. En 32-åring som är helt arbetslös och som inte kan arbeta på grund av att hennes man kör  fylletaxi torsdag, fredag, lördag varje helg och kunde då inte lösa barnvakt heller till sitt barn. Varför söka överhuvudtaget? Kan man undra. Hon stämplar idag och sa att de lever på hans taxiverksamhet och hennes A-kassa. Ska jag skratta eller gråta?! Ännu en till jag kommer lämna in till facket och arbetsförmedlingen. 

Schemat är hur snällt som helst. Man har 13 arbetspass per månad och är ledig 5 dagar i rad respektive 8 dagar i rad och varannan helg.

Men okej, tre anställningsintervjuer i helgen till. Två i morgon och en på söndag. Ringde tolv stycken! i veckan utöver dessa jag haft här. Åtta av dem talade om sina problem till att inte kunna arbeta redan över telefonen. Arbetslösa dessa med och går på A-kassa. Även dessa lämnar jag in till arbetsförmedlingen och facket på måndag. Tydligen förstår de inte klarspråk förrän detta är gjort. 

Jag vill aldrig mer höra talas om arbetslöshet bland denna kategorin av arbetssökanden. Kul att leva på socialbidrag resten av livet om ens det. Men det får bli deras problem. Här är man snäll och ställer upp för dem men får bara skit tillbaka.

Men som sagt var, det är bara de som kommer må dåligt av det i slutänden och att de då förhoppningsvis går upp i dager för dem till slut. Om de har något innan för pannbenet förstås!