Ibland undrar jag hur vissa personliga assistenter tänker och hur de menar? Jag menar att man har ju inte personlig assistans för inte. Det verkar som att en del tror att man kan arbeta lite hur man vill och fullständigt skita i schemat rent ut sagt! Tydligen tror de att de får gå och komma som de vill. Vad jag fått lära mig så anpassar jag min fritid utefter schemat och ingenting annat. Jag beställer inte biljetter till konserter eller horseshow m.m förrän jag vet om jag kan få ledigt den eller de helgerna först. Utan man gör naturligtvis tvärtom. Jag har arbetat sedan jag var 16 år och är idag 43 år. Har inte varit arbetslös en enda dag och jag har visat lojalitet till mina arbetsgivare. Moral? Ja vad kan det vara? Kanske dags för arbetstagare att sätta sig ner och fundera över. Jag tänker då rakt inte översätta det åt dem. Nej nu fan får det bli ändring! Ett exempel till är när den personliga assistenten är sjuk titt som tätt och man får reda på detta med kort varsel tror de att man kan få in en vikarie på studs. Nej, så fungerar det inte. Det blir jag som förälder som får hoppa in som vikarie! Är det verkligen rätt?! Nu hör till saken att jag själv var sjuk förra veckan och nu igen. Min yngsta dotter har redan infektionen så då kan inte den personliga assistenten skylla på att hon är rädd för att smitta henne! Nu till en ganska så intressant fråga: Vad är skillnaden på att jag själv arbetar sjuk mot att den personliga assistenten arbetar som sjuk? Bara undrar. Nej, möte i morgon och sedan blir det tre val att välja mellan och de är följande: 1. Antingen så skärper den personliga assistenten till sig. 2. Eller så får den personliga assistenten säga upp sig 3. Eller så säger jag upp den personliga assistenten. Jag har tröttnat på att vara snäll, eller rättare sagt dumsnäll!