Läste med fasa om de tre små barnen på 2, 5 och 7 år som levt med sin psyksjuka mamma och nu familjehemsplacerats. Att sedan socialtjänsten i den stadsdelsnämnd där barnen var hemmahörande ryckts i från varandra har inte gjort saken bättre. Syskon finner trygghet i varandra och jag kan med 100% säkerhet säga att detta inte bådar gott för dem. Tycker att socialtjänsten där ska ta sig en ordentlig funderare på detta och återförena dem snarast. Syskonen har gått igenom samma trauma och ska naturligtvis få bearbeta detta tillsammans och få en trygg uppväxt där de sedan kan gå vidare i livet. Självklart kommer detta trauma alltid att följa med dem men förhoppningsvis kan de ändå komma att få leva ett någorlunda normalt liv i framtiden. Men då krävs mycket arbete och tid. Syskonen ska tillsammans kunna få  bygga upp ett förtroende för vuxna som de inte heller har idag.  

"Citat"

"Vi har inte brustit"

Pia Bäck, vikarierande stadsdelsdirektör i förorten där familjen bodde, vill inte kommentera ärendet.

- Vi har inte brustit på något sätt, säger hon.

- Den absolut största ambitionen vi jobbar efter är att barnet ska få en bra placering.

"Slutcitat"

Det finns ett ordspråk som lyder så här: Tillsammans är man stark!

Ta till er detta och låt syskonen få växa upp tillsammans! Och framförallt: erkänn att ni gjort fel i det här fallet!